En konspiration

Blogger har glömt bort mig. Jo, på riktigt. Varje gång jag loggar in kryssar jag i den där lilla "kom-i-håg-mig-rutan"... men lik förbaskat har Blogger glömt bort mig nästa gång jag loggar in.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här. Är jag för obetydlig? Bloggar dåligt? Är ful? Skriver om konstiga saker? Eller håller Blogger bara på att bli gammal, senil och glömsk?

Kanske är allt en konspiration.

Jag tror på en konspiration.

Altanhäng

Varmt ute. Jag är faktiskt inget fan av värme, om det inte finns A) skugga att ligga och dåsa i, eller B) badbart vatten inom gångavstånd.

Då min tomt varken har A) eller B) (okejdå, vi har skugga senare på eftermiddagarna), så blir det där med värmen lätt ett litet aber. Och ja, jag är värmetålig.

Nåja. Det hela löstes genom att fly till altanen (som har tak), och ligga och dåsa där med en god bok. Katten Cozby tyckte också att altanhäng var en bra idé, framförallt om man får ligga på mattes (min) mage.

Jag och Cozby. Altanstekarna.

Produktivitet och Improduktivitet

Igår när jag skulle uppdatera bloggen så kraschade min dator. Japp, kraschade. Låste sig. Tvärdog.

Jag tog det som ett tecken på att jag inte skulle blogga... så istället gjorde jag annat. Jädrar i min lilla låda vad produktiv jag var. Jag dammsög. Lade in tvätt i tvättmaskinen. Tog in torr tvätt. Hängde blöt tvätt. Tvättade en omgång till. Grejade i köket. Diskade. Tog en ridtur. Var produktiviteten själv.

Idag är det inte samma fart. Har svårt att ens bestämma mig för vad jag ska äta till lunch... man kanske skulle köpa sig en magic 8-ball ändå?

Listdags

Bara för att jag kan, så härmar jag onekligen och publicerar en lista. Here we go:

Namn: C. Vi säger inte mer än så.
Ögonfärg: Bruna med gulgröna stänk i
Hårfärg: Brun, i olika nyanser.
Högerhänt/vänsterhänt: Högerhänt
Stjärntecken: Jungfru
Skostorlek: 39

Är dina föräldrar skilda: Nix
Sport: Hästhoppning
Helgdag: Midsommar eller nån annan trevlig helgdag som inte inbegriper släktsammankomst-tvång.
Årstid: Våren

HAR DU NÅGONSIN
Varit kär? Oh yes.
Blivit dissad? Jadå. Rätt brutalt också.
Skolkat? Yep.
Sovit utomhus? Många gånger.
Använt droger? Nej, jag har vissa begränsningar...
Retats? Fråga min storasyster... moahahha....

THIS OR THAT
Pepsi/cola? Ingendera, tack.
Jordgubbar/blåbär: Bordjubbar! Ellerja, jordgubbar!
Kött/veg? Kött, såklart. Jag är kötterian.
Tv/film? Tv. Gärna hela säsonger av tv-serier.
Gitarr/trummor? Gitarr! Ellerja, egentligen piano.
Adidas/Nike? Kvittar fullständigt.
Kinesiskt/mexikanskt? Både och!
MTV/VH1? Spelar ingen roll.

SENASTE DU
Skrattade? Idag när jag och sambon spelade kort.
Grät? Några veckor sen.
Såg en film?? Öhm... såg lite av American History X igårkväll, räknas det?
Tuggade tuggummi? Minns inte.
Drog ett skämt? Vet inte... igårkväll? Fast snarare återberättande av en händelse.
Sjöng en sång? Igårkväll - vi hade kompisar på besök i stugan på grillkväll :)

HAR DU UNDER DEN SENASTE MÅNADEN
Ätit müsli? Nej.
Rökt? Nejnej.
Tagit droger? Nejnejnej.
Kysst någon? Jaa.
Sovit tillsammans med någon av det motsatta könet? Typ varje natt, ja.
Bakat? Njä.. för lat för det.

...thats all, folks!

Bang on this piano

Den låt jag konstant går omkring och sjunger på just nu är Jack McManus' låt "Bang on this piano". Så grymt skönt komp, härlig hook och jag kan liksom inte låta bli att åtminstone digga lite med foten eller gunga med litegrann. Dessutom är videon söt, jag gillar att pianot äter upp honom i slutet och sväljer honom hel. Visst, låten kommer säkerligen gå till historien som ännu ett one-hit-wonder, men den är helt enkelt jäkligt catchy. Me like.

Åt helskotta med stressen

Tisdag. Andra dagen på semestern.

Igår hade jag någon form av stress inom mig, trots att det var min första semesterdag. Jag kände mig stressad över allt jag 'borde' göra. Långa ridturer, åka till stugan, läsa böcker, sola, bada, grilla, njuta av vädret, njuta av regn, lyssna på bra musik, utflykter, klippa gräset, fixa med landet, titta på blommorna, ta hand om hästarna, cykla, läsa en till bok, pyssla inne, njuta...

Men så insåg jag, att jag har ju s-e-m-e-s-t-e-r. Dvs, några veckor då jag kan göra vad jag vill. Alltså, åt helskotta med stressen och välkommen friden. Det kvittar vad jag gör de här veckorna, så länge jag trivs. Jag är inte med i något semester-race där den som hittat på häftigast saker vinner. Jag ska vila. Ta hand om mig själv.

Så därför låg jag och drog mig en timme extra imorse. Såg ett scrubsavsnitt. Och nu ska jag ut på åktur med bilen och leta reda på nya roliga ridvägar.

Resten kan vänta till ett annat tillfälle.

Guy Love

Jag har ju definitivt hittat mitt favorit-scrubs-avsnitt... nämligen avsnitt 6 under säsong 6. Avsnittet heter "My Musical" och handlar om att de får in en patient som hör allt i musik. Hon hör läkarnas röster som sång, vilket gör att hela avsnittet är som en enda stor musikal. Absolut bäst är Turk och J.D's sång "Guy Love" som handlar om deras vänskap... helt klart underbart!!

Mamma Mia!

Jag vet inte om det är någon mer än jag som tittat på Mamma Mia!-dokumentären på fyran som gått både igår och idag? Jag har sett musikalen i Stockholm och gillade den skarpt, och nu när jag ser dokumentären om filmen blir jag riktigt riktigt sugen att gå och se den.

På något sätt verkar även filmen, trots dess amerikanska skådespelare och produktion, vara väldigt svensk i sin atmosfär. Det var det jag slogs av när det gällde musikalen också, den kändes så jordnära, rak och enkel. Och filmen verkar vara likadan. Inte för att det förvånar mig, Björn och Benny verkar ha haft stort inflytande under inspelningen... och varit väldigt måna om att både få bra skådespelare, rätt miljöer och få musiken att låta rätt. Bara en sån grej att man kallade in det ursprungliga ABBA-bandet för att spela in bakgrunderna är ju rätt... speciellt. Samma grabbar, fast 25-30 år senare. Coolt. Jag gillar att det inte är klockrena, felfria sångare heller, utan skådespelare som kan sjunga - men det låter inte perfekt. Sånt brukar göra att det känns mer... på riktigt.

Dessutom gillar jag Stellan Skarsgårds uttalande:

"Det är väldigt trevligt att spela bimbo, det är mycket mindre ansvarsfullt än att vara the leading man... jag tror jag ska hitta fler bimboroller åt mig framöver!"

Jag kommer helt klart gå och se filmen... och jag tvivlar på att jag kommer att bli besviken.

GW-Bloggen är ett faktum!

Jag såg till min stora glädje att Leif GW Persson har börjat blogga. Jag kunde naturligtvis inte hejda mig, utan knappade raskt in http://www.leifgwpersson.se/ och började läsa. Naturligtvis verkar bloggen vara kanonbra, rakt på sak och inga krusiduller. Tack för det, GW! Du har nu fått ännu en trogen läsare!

Frisk!!

Idag när jag vaknade så kände jag mig fortfarande inte särskilt mycket bättre. Fick även idag ta rejält med alvedon för att få febern att gå ner, kallsvettades fortfarande, ingen ork, hostar, snuva, fortfarande hes... så efter en stunds funderande och en tupplur på sisådär 3 timmar ringde jag sjukvårdsrådgivningen.

Sjukvårdsrådgivningen var supertrevliga, och tyckte helt klart jag borde träffa läkare. Sagt och gjort, sköterskan jag prata med lyckades få tag i någon på min hälsocentral och bokade in mig för en tid senare.

När jag väl kom dit så fick jag naturligtvis vänta. Efter det fick jag lämna lite prover, som tydligen var normala. När jag väl träffade doktorn kallsvettades jag så mycket att jag var mer eller mindre genomblöt... han lyssnade på mina lungor, konstaterade att inget var konstigt där, och sa att i och med att det inte var något fel på mina lungor så behövde jag nog bara vila. "Ett virus kanske" löd den professionella bedömningen, varpå han skrev ut ett recept på hostmedicin. Jag tackade och gick ut på stapplande ben. (Jag vet, jag må vara lite väl kritisk mot läkaren ifråga, men jag har nästan rätt att vara det i och med att han hävdat att det inte var något fel på mig även när jag hade för låg levaxin-nivå.)

Hursomhelst, så är det uppenbarligen inget fel på mig, så jag har gått och lagt mig och vilat igen efter att kommit hem, kallsvettig och skakig... fortsättning följer.

En millimeter

Det gick åt helvete.

Det där med att ta mig till jobbet åtminstone en dag den här veckan, alltså. Jag ligger nämligen fortfarande i sängen med feber, hosta och snuvighet. Plus att jag blivit risig i kistan också. Bingo.

Men det finns hopp! Jag mår ungefär en millimeter bättre idag, kände mig faktiskt pigg när jag vaknade och det tog säkert en halvtimme innan jag blev febrig igen. Så förhoppningsvis kanske jag är på benen på måndag eller så.

Jag äter hostmedicin också vid namn Nipaxon, som jag råkade läsa bipacksedeln på:
"Nipaxon dämpar hostreflexen genom påverkan på hostcentrum i hjärnan"
...visserligen stod det att medicinen gjorde detta utan att påverka övriga delar av hjärnan, men jag blir inte förvånad om jag börjar yra eller bete mig märkligt (ja, märkligare än annars alltså...).

Tar det tillbaka

Jag vet.

Jag har inte skrivit på länge. Anledningen är nog... jag vet inte, men jag tror att jag ledsnade lite efter hela den där FRA-grejen. Less är jag fortfarande, men nu på politiker och hur lättvändligt de sviker sina väljare.

...men det var ju inte det vi skulle prata om.

Hursomhelst, så är jag vid liv - även om det känns som om det är knappt just nu. Började bli sjuk i torsdags, det hela bröt ut i fredags men envis som jag är så åkte jag ändå på ridläger och ligger nu i sängen och har tok-feber, hostar som bara den, så hes att jag inte kan prata och är snuvig dessutom. Känner mig med andra ord riktigt jäkla sjuk. Sådär så man knappt orkar ta sig upp ur sängen för att hämta vatten.

Men som tur är har jag en laptop, och scrubsavsnitten är inte riktigt slut ännu så jag har fortfarande några timmar jag kan fördriva med hjälp av JD och de andra. Att jag lärt mig skriva på tangentbordet 'utan att titta på skärmen underlättar också, eftersom jag kan blunda och vila lite medan jag skriver detta blogginlägg.

Jo, det är så illa.

Anyhoo, på fredag börjar min semester och jag siktar på att åtminstone ta mig till jobbet en dag den här veckan.

Vi får se om jag lyckas...