I bakvattnet av FRA-lagen och den debatt den omgärdats av, har jag börjat fundera. Fundera på att ge mig in i politiken.
När jag var yngre var min mamma övertygad om att det fanns två framtidsmöjligheter för min del: Antingen skulle jag sitta i en greenpeace-båt på Östersjön och stoppa oljetankers, eller så skulle jag bli politiker. Nu har inget av dem infriats, utan istället arbetar jag i statlig tjänst och har till uppgift att utföra det som politikerna bestämmer om, oavsett regeringsfärg.
Men tankarna finns där. På att göra något mer, på att försöka vara med och påverka. Partipolitiken må vara snårig och eländig (och till på köpet jäkligt smutsig), men jag skulle ändå vilja vara med, försöka påverka.
Frågan är då vilket parti. Jag och min syster är uppväxta med en pappa som är djupt blå i sina åsikter. Det har format oss på så sätt att vi båda är självklart röda (med gröna inslag) i våra åsikter. Syrran har tex varit vice ordförande i Ung vänster i en av sveriges större städer. Själv har jag inte befunnit mig fullt lika långt ut på vänsterskalan, utan mer vänster/mittenorienterad (med klara gröna inslag).
FRA-frågan har gjort intryck på mig. Framförallt att människor från vitt skilda politiska orienteringar har gått samman och struntat i partigränserna, och samarbetat för att rädda demokratin och yttrandefriheten. Det misslyckades, men själva kampen är för mig ett bevis på vad människor kan åstadkomma om de bara
vill.
Så då är frågan. Vill jag? Är jag beredd på att engagera mig och lägga ner min själ för att försöka få till en förändring? Ärligt talat, jag vet inte. Idag, dagen efter FRA-lagen klubbats igenom, är jag starkt tveksam.
Jag får nog börja med att försöka hitta ett parti dessutom...