Jaha. Så är det klart då. Vår yttrandefrihet, demokrati och våra mänskliga rättigheter har kuppats bort i en "kompromiss". En kompromiss som i praktiken säger att FRA har rätt att lyssna av varenda mail, varenda telefonsamtal, varje surfminut som vi svenskar ägnar oss åt. Naturligtvis kommer man även lyssna av personer från andra länder som har kontakt med svenskar eller personer boendes i sverige.
Naturligtvis kommer FRA "ta hänsyn till den personliga integriteten", "förstöra allt irrelevant material", "bara rikta in sig på specifika sökord" och annat blaj. Men det spelar liksom ingen roll... för samma sekund som FRA har kontrollerat att just Mitt mail är ofarligt (för att sedan slänga det), så har man redan kränkt mig.
Fredrick Federley och Annie Johansson sitter troligtvis i riksdagen nu och klappar varandra på axeln för att de har "Räddat FRA-förslaget" och därmed sitt eget skinn. De kan med andra ord fortsätta klia rygg med Kung Reinfeldt och de andra tomtarna som gillar övervakning. De blir fortfarande bjudna på julfester hos Maud och Tolgfors.
Att de däremot tappat allt förtroende hos sina väljare verkar inte spela lika stor roll.
Missförstå mig rätt, jag förstår absolut att spaning i kabel kan behövas. Absolut. Jag tycker till och med att rätt instanser (polis, säkerhetspolis, militär underrättelseverksamhet) SKA få signalspana på kabelbaserad trafik. Men BARA om det redan finns en skälig misstanke om brott!!! Inget generellt sökande i all trafik, utan tillståndsprövad spaning på dem där misstanke redan föreligger.
Nåja. Det känns som att allt är sagt i den här frågan... mina ord kommer varken göra till eller från. Ändå kommer jag följa debatten i eftermiddag med stor sorg, och för alltid komma ihåg att Den 18 Juni 2008 försvann integriteten och våra mänskliga rättigheter.
Wednesday, June 18, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 comments:
Post a Comment